Hmm.. vissa frågor, eller snarare vissa männsikor asså.. vet inte vad jag ska tro eller tycka egentligen..

Anonym, du skrev:

Hej.Jag undrar varför du behöll barnet när det inte var planerat? Man önskar ju inte sitt barn oönskat men är det inte bättre att det finns en pappa där som verkligen ville ha barn med dig??

Mitt svar:

För de första så betyder inte en oplanerad graviditet ett oönskat barn.. Den som har fått dig att tro det, är långt från normal tyvärr..

Savanna va oplanerad, ja.. Men hur oplanerad hon än må va o hur chockad jag än blev när jag satt där med gravtestet i handen, så har hon aldrig varit oönskad.. Jag ville ha fler barn, men kanske inte riktigt va på de viset jag hade tänkt mig att få fler.. meningen va att jag skulle vänta iaf nått år till. men trots skydd så blev jag gravid, och anser att de då fanns en mening med att hon blev till.. de va helt enkelt meningen att jag skulle ha henne.. Jag bestämde mig väldigt snabbt att jag ville behålla. Mitt eget kött o blod, mitt lilla barn låg där inne o växte.. o jag skule för inget i hela världen vilja avsluta de livet..

Visst hade det varit roligare att bli gravid med någon som man hade en relation till o som älskade bebisen i magen lika mkt som jag, men nu blev de inte så, man kan inte få allt här i världen.. Jag va iaf ärlig o berättade direkt för killarna att jag va gravid o de sa att de va mitt val..  Visst, den ene blev gladare än den andre, men vafan liksom.. vill man k****a runt o va säker på att de inte blir barn gjorda, så finns ju gummi av en anledning.. Dock e ju inte de heller 100% säkert..  Men e man gammal nog att ha sex e man gammal nog o veta hur barn blir till, o att även om man skyddar sig så KAN det hända.. nu händet det o jag visste att jag skulle kunna ge detta lilla barn också en bra uppväxt o ett bra hem, o valde därför att behålla.. skulle ångra ihjäl mig om jag valt att ta bort det.. Hon va oplanerad, men precis lika älskad som sin syster som va planerad.. så oplanerad eller ej, spelar ingen roll.. dom e fortfarande de finaste jag har o de bästa val jag gjort i mitt liv någonsin!

Antar att jag fått nya läsare, som inte har läst från min förra blogg, och som tycks ha helt fel uppfattning om mig.. eller också bara antar att de e sådan jag är!

Ytterligare ett svar till dig Ida Hansson

Din fråga:

Oki,nej jag bara undrade hur du hade tänkt från början :) Du hade redan ett barn från början me en annan som ja fattade de som. Och sen skaffar du en till,varf.?? Menar inget illa men du jobbar inte och du vet inte ens vem som är den andra pappan. Är de inte dax att tänka på framtiden,man kan inte bara sitta hemma o skaffa barn bara för man inte vill jobba.. Menar tänk sen när dom är stora o flyttar. Vad ska du då leva på?

Mitt svar:

Känns som att du har väldigt lite koll på vad du pratar om, din uppfattning av mig e nog så fel den kan bli..

För de första, så ja, jag hade barn med en annan när jag valde att behålla mitt andra barn.. Jag har aldrig varit rädd för att jobba, och har jobbat redan innan jag fick barn.. Jag blev gravid ung o va då förlovad o sambo med pappan.. Jag gick på gymnasiet o pluggade röven av mig för att hinna bli klar med alla kurser o hinna ta studenten fast att jag skulle ha barn.. jag tog även ett kvällsjobb under graviditeten, för att kunna leva lite rikare o kunna köpa in allt som bebisen behövde ha innan den kom.. eftersom både jag o pappan gick på gymnasiet så levde man inte så flott direkt eftersom vi hade egen lägenhet o så, så mitt jobb löste det bra.. så på dagarna gick jag i skolan, sen hem o plugga, o kl 19 va de dags att sticka till jobbet o jobba till 00. Hem o sova o upp till skolan.. samma visa måndag till fredag.. Detta fortsatte jag med tills lite innan bebisen kom.. när min dotter föddes va jag inte riktigt klar med skolan, skulle ta studenten 3 månader senare, men eftersom jag pluggat som en dåre under graviditeten så hade jag inte alls många kurser kvar, så va bara i skolan ca 2 lektioner 3 dagar i veckan, o då hade jag min dotter med mig.. de gick jätte bra o jag tog studenten.. sen va jag mammaledig med henne o under tiden där, så tog de slut mellan mig o hennes pappa o efter min mammaledighet så började hon på dagis o då så läste jag till undersköterska och började jobba som det redan en termin innan jag va klar.. dock bara anställd som vårdbiträde.. sen blev jag klar, lämnade in mina betyg tll chefen o fick löneökning o anställning som undersköterska.. Singel som jag va/e, så kom beskedet att jag va gravid som en chock (o jaa, jag skyddad mig) men inget e väl 100% säkert.. Iaf så va jag inte säker på vem som va pappan, men jag valde iaf att behålla barnet, skulle kännas oansvarigt att bara ta väck det.. jag visste att jag skulle kunna ge det barnet också en lika bra uppväxt som jasmine.. Jag fortsatte att jobba och jobbade fram tills en månad innan jag skulle föda, och nu  e jag mammaledig, o när jag varit mammaledig färdigt o savanna också börjat dagis, så har jag fortfarande mitt jobb som undersköterska kvar att komma tillbaka till. Så rädd att jobba e jag absolut inte.

Du fick de att låta som att du tror jag lever på att skaffa barn, men nej nej. jag har både bra utbildning och bra jobb.. Så min framtid ser väldigt ljus ut =)

Att jag har 2 barn med 2 olika killar är absolut inget ovanligt.. tror knappast jag e den enda.. jag VET att jag absolut inte e den enda..

Har fått ett par frågor i kommentar, så tänkte besvara de här, eftersom de som kommenterat inte angav någon blogg eller så..

Svar till dig Ida hansson:

Din fråga: 

Varf har du ingen pappa till dina barn.?? ska du alltid sitta hemma i ditt liv

Mitt svar:

Jag vet inte riktigt hur du menar med din fråga..  Att mina barn inte har en pappa? Jadu..  en pappa finns ju så klart till mina barn.. Dock inte samma pappa..

Min stora flicka har en pappa där hon e nån helg ibland..

Min lilla tjej har också en pappa, dock är inte faderskapet fastställt än,de skulle varit klart om den ena kllen inte hade strulat så förbannat.. så hon har aldrig träffat sin pappa..

Just nu finner jag inget behov av att "komma ut" om du nu menade typ festa o så.. När jag känner att jag vill göra det, så har jag världens bästa pappa som tar mina barn en helg, så jag kan roa mig på egen hand..

Annars när jag gör något, typ ska iväg o shoppa, ta en fika med vänner o så, då följer barnen självklart med..

Visst allt blir lite svårare o tar mer tid när man e ensamstående, men jag e så van.. har varit ensamstående i 2,5 år nu så.. =) Har jag missuppfattat din fråga, så får du förklara hur du menade, så ska jag svara igen =)

Svar till dig som va anonym o undrade varför jag låst vissa inlägg:

Anledningen till att jag valt att låsa vissa inlägg e för att jag ibland vill skriva av mig, o vissa saker anser jag att e väldigt privata o vill inte att hela vida världen ska kunna läsa om det, speciellt så vill jag kunna ha koll på vilka som läser mina privata inlägg.. Men alla som vill läsa e välkomna att be om lösen.. Har vi inte haft kontakt tidigare, så e de bara att skriv o berätta lite om sig själv o varför just du vill läsa allt.. länka gärna till din egen blogg o så.. De som jag haft kontakt med tidigare, behöver bara fråga. litar jag på dom o känner att vi har en bra kontakt, så får ni lösen =)